To be a rock and not to roll
MITT PHOTOSHOP ÄR INTE MED MIG! Vet inte vad jag ska göra riktigt för jag har så HIMLA mycket bilder att visa er! Men, när man inte kan underhålla sig med att redigera hundratals bilder så faller jag in i musiken istället och göra spellistor! Så jag hade tänkt dela med mig av en som intehåller någonting heligt som människor i allmänhet får aldelles för lite av. Nämligen den bästa rocken. Så här får ni en om ni vill ta den så gör det för fan. Finns ju lixom ingenting bättre än rock så, ja. Om jag fick byta liv så skulle jag bli rockmusiker. Glömmer aldrig då jag gick i fyran/femman och upptäckte Led Zeppelin och insåg att det fanns mer bra rock än The Beatles. Och ja, jag var den enda i min skola med Jimmy Page på baksidan av mobilen som hade skal man kunde pimpa själv.
Klicka på bilden om du vill få ditt hår att flyga.
(Btw så har Moa skrivit bärldens finaste inlägg till mig. Läs det här. Fan vad jag älskar den människan.)
It takes a fool to remain sane. Right?
NUUUU har jag uppdaterat min så kallade "Världens bästa spellista". Som vanligt är det otroligt relevant att just jag har gjort den. Den är som vanligt inte till för hela världen att var bäst utan den är bäst i min värld. Det är en lista att dansa, sjunga, skratta, promenera, åka tåg eller buss, andas, laga mat, måla, gråta, hänga, festa, äta, bajsa och ja helt enkelt leva till.
HÄR HITTAR DU DEN OM DU INTE REDAN HAR DEN! hehehehhe. Enjoy.
Instant Karma - John Lennon
It's like someone spilled a beer all over the atmosphere
Jag kom på en sak! Det var ett bra tag sedan jag skrev om musik senast! Så, därför tänkte jag nu göra ett litet hyllningsinlägg till tre män med vackra, vackra röster och finfina låtar. Samtidigt länkar jag till mina listor med artisterna. Så det är bara att lyssna och njuta!
Vi börjar med Gregory Alan Isakov.
Otroligt fina låtar som är toppen när man bara vill superduper mysa ner sig riktigt rejält. Älskar speciellt låten Words. Den går ofta på repeat.
Sedan har vi då den otroliga och unika Ben Howard.
Han har en otroligt fin röst som bara smörjer in hela ens själ i varma vindar och skapar magi. Såg honom i somras på way out west och det var fantastiskt vackert. Så simpelt och enkelt. Rent. Måsar flög över publikhavet och den blå himelen. Perfekt dags-konsert. Mina favoritlåtar är helt klart Old Pine och Depth Over Distance.
Och tillsist. Kungen av svensk indiepop. Denna röst, denna karaktär och inte minst DESSA TEXTER! Jens Lekman är nog enligt mig en av sveriges bästa artister samtidigt så otroligt underskattad i sverige. Han är jättestor utomlands. I början har många svårt för Jens, men om man verkligen LYSSNAR och lyssnar på texterna och ger honom en ärlig chans så blir han en av de bästa någonsin. Han är så egen och udda att man förstår det inte alltid först. Älskar Jens. Han skriver om ett regningt kortedala, spårvagnar, hjärtesorg, pannkakor och lönnlöv och att norrsken ser ut som att någon har spillt öl över atmosfären. Jens, kanske är jag kär i dig.
Äpple, kanel & russin
Hejsan vänner! Förlåt för att det har varit så tomt här! Höjer ett finger till mig själv och säger aja baja. Jag har knåpat ihop en spellista för hösten som nu är kommen! Träden skiftar äntligen i färg och idag ska jag åkta på Bokmässan, så ja, häst! förlåt, HÖST! Så jag lade ihop gamla och nya favoriter till en fin höstlista, och nej, allting är inte ren höstmusik men jag kände att mot höstens slut kan man behöva rolig och glad musik som får en på bra humör. I alla fall behöver jag det. Och då funkar det inte riktigt med bara akustiska gitarrer, tyvärr. Så jag lade också in lite låtar som gör, i alla fall mig glad, och förhoppningsvis er glada också! Subscriba om ni har lust, annars, aja. Mycket känner ni nog igen. Här får ni lite bilder från förra hösten och sånt. Lite diabilder med. Jag sitter i en vagn. Over and out.
LISTAN: Äpple, kanel & russin
En torsdagsvideo.
Nowhere Boy
Ett litet filmtips! Filmen Nowhere Boy handlar i princip om John Lennon som tonåring i Liverpool, hans trasiga relation till sin mamma och hur han började spela musik, bildade sitt första band och träffade Paul och George.
Allting är 50-tal, med allt vad det innebär, alltså år innan Hamburg och innan håret kammades framåt istället för bakåt. Allting stämmer in så himla bra, väldigt bra skådespeleri.
Aaron Johnson i rollen som den 17-årige John Lennon. Han är inte alls lik till utseendet, men jäävlar han pratar exakt på pricken som John. Dessutom är han ju oerhört vacker. Se filmen om du är eller inte är ett Beatles fan. Den är bra oavsett.
WAY OUT WEST [Dag 3]
Sista dagen! Trött som faen!
Moa var fin i ny klänning!
Vi mötte upp de andra i öltältet! Bra start tycker jag. Världens bästa Alice hade anslutit sig till gruppen.
Sen var det dags för älskade Ben Howard! ÅÅÅÅh tusan vad fint det var!
Det regnade lappar från himlen då och då under festivalen. Jag ville så gärna ha en för att se vad det stod på dem. Fick ingen. Men senare under dagen kom Frida med en hel bunt som hon hade fått tag i. Jag fick dem, det var poesi som nu sitter på min vägg. Fint som tusan tycker jag.
Jag och Moa var gladast ever typ.
Efter mat och annat såg vi Laleh! Hon var mycket bättre än jag trodde! Hon kunde sluta spela mitt i en låt för att börja prata om något, hon var rolig, charmig och jättehärlig. Vilken personlighet hon är! Riktigt bra konsert också såklart! haha. Dog lite när hon spelade snö. Vi kom längre och längre fram under konserten också, vilket alltid är kul.
Sedan köpte Moa popcorn - alla åt. Såg lite The Royal Concept, gick till öltältet, och såg lite Miike Snow och dansade loss till Paddling Out.
Sedan taggade vi KRAFTWERK! Alla skulle ha 3D-glasögon på sig för att kunna se "showen" i bakgrunden typ till musiken. Riktigt kul att ha fått se KRAFTWERK asså. Det var riktigt coolt. Jag och Alice dansade loss som robotar.
Efter KRAFTWERK drog vi till Pustervik och senare Nefirtiti. Sen var det slut på denna fina omgången av Way out west. En till som kan ansluta sig till bra wow-år. Nu är det bara att vänta tills nästa.
WAY OUT WEST [Dag 2]
Så här såg jag ut den andra dagen på way out west! Glad och peppad inför allt!
Finaste Frida och finaste Elin.
Det första bandet vi hörde vad St. Vincent.
Sen gick vi och såg Billy Bragg, en skön britt med sjukt mycket åsikter.
Sedan satte vi oss och inväntade First aid kit som var grymma!
Efter First aid kit åt vi! Allt på festivalen var ju vegetariskt, av miljö skäl. Jag tycker det var en helt fantastisk idé! Många har klagat över detta faktum, men jag känner, i-landsproblem på hög nivå? Sjukt bra grej enligt mig.
Sedan var det dags för Bon Iver! Som vi har längtat. Och fasen vad bra det var. Herregud. Mäktigt, omvälvande och fantastiskt fint på så många vis.
Efteråt tappade vi bort varandra men när vi fann varandra igen var vi så lyckliga så.
Sen tänkte vi gå ut! Och så blev det. Elin, Alex och Anna kom in på Storan men det gjorde icke jag, Frida och Moa för vi ville tjocka oss på McDonalds först (för att lixom jämna ut det hela med miljön lixom...) så vi gick först till grindstugan och gjorde narr och skrattade åt alla mellanåldersmänniskor som rockade loss på sitt egna lilla vis till en gubbe som var dum i huvudet. Han påstod att det finns tre låtar som tjejer tycker om, bland annat girls just wanna have fun och it's raining men... Jag gav honom fingret och när Ballroom Blitz kom så körde vi stenhårt på luftgitarren och svängde med lockarna. Så som man ska göra. Kul hade vi i alla fall. Senare kom vi alla in på Nefirtiti och dansade tills vi drog hem!
WAY OUT WEST [Dag 1]
I torsdags drog efterlängtade way out west i gång! Så här såg jag ut för den som är intresserad. På festival är man bekväm, inte katalog-bloggar-fashionista-snygg som metro påstår att man ska vara. Förresten så lämnade jag Systemkameran hemma det här året och fotade med kompaktkameran, det är därför bilderna är sämre, hehehehehe, måste komma med bortförklaring hej.
Moa var väldigt vacker i långkjol.
Jag och Alex peppar i solen. Seriöst.
Anna!
Deportees var det första bandet vi såg. Duktiga små Norrlänningar, en ganska skön mjukstart.
Efter Deportees satte vi oss och väntade på Florence + the machine! De var helt fantastiska tycker jag!
Sedan gick vi runt, åt mat och mandlar och inväntade The Black Keys...
Vi var sjukt pepp inför The Black Keys, vilket var ett av de band jag hade peppat för mest. Och banne mig de levde upp till mina förväntningar! Fasen vad bra de var. Vi stod en bit bak så det var tyvärr svårt att få bra bilder men lilla kompaktisen. Men dansade gjorde vi.
Min kärlek till vinylen.
Ni som känner mig vet mycket väl att jag älskar mina vinylskivor. Jag fick ju äran att få min vän Fridas morfars vinylspelare när han gick bort. Det är banne mig det finaste jag har fått. Det är nu min tredje vinylspelare jag äger. Den första köpte jag på vinden, en väldigt kass en som gick sönder av okänd anledning. När jag fyllde 17 fick jag en ny, men den trampade jag sönder när jag städade mitt rum, jag tänkte när jag ställde den på golvet att "Det här kommer inte sluta bra" men ändå lät jag den stå där, rätt som det var så trampade jag sönder den. Pappa sa att det var kört, den gick inte att laga. Jag började såklart gråta av sorgen och slängde in den i garaget av ren ilska på mig själv. Men för ca ett år sedan kom då denna fina vinylspelare in i mitt liv. Och vi har haft väldigt fina stunder tillsammans. Och det kommer vi ha så länge det bara är möjligt.
Jag tänkte också berätta om mina favoritvinyler, som jag alltid tjatar så mycket om. Men jag tänkte göra ett försök i att förklara varför de betyder så oerhört mycket för mig. Kanske inte går, men jag ska i alla fall försöka. De är ju lixom en del av mig.
De kommer inte i någon speciell ordning utan de är blandade.
Dark side of the moon - Pink Floyd
Mamma har introducerat ganska mycket musik för mig. Pink Floyd är ett av banden som jag började lyssna på tidigt tack vare henne. Jag minns att just denna skivan brukade jag ligga och lyssna på i mitt gamla rum, med gula väggar, serietidningar i hyllorna, en himla massa bilder uppsatta och väldigt mycket kärlek till 60 och 70-talet inom mig. Jag låg i sängen som stog direkt på golvet och blundade och sög in musiken. Såg bilder i mitt huvud. Drömde. Så jävla genialisk skiva.
Humbug - Arctic Monkeys
Den bästa Arctic Monkeys skivan by far! Den är sjukt bra att lyssna på om man längtar till England. Eller i alla tillfällen egentligen!
Closer - Joy Division
Joy Division är ett band helt i en klass för sig. Den tunga basen, de hårda trummorna och Ian Curtis sjukt mörka röst gör Joy Division till ett av de coolaste banden någonsin, i min mening. Jag tror många kan hålla med mig på den punkten.
The times they are a-changin' - Bob Dylan
När jag hittade denna på Bengans förra hösten så lånade jag pengar av Moa för att köpa den. Jag kunde inte släppa den. Jag var tvungen att ha den, just då. För tänk om den försvann? Tack Moa.
The Joshua Tree - U2
Egentligen är den här min systers, som hon köpte för 10 kr på en loppis. Men jag lånar den för hon har ingen spelare. (hehe)
Den här skivan älskar jag just for att dynamiken i musiken hör hemma på enorma fält och tyngden fyller en totalt. Dessutom, hur fin är inte Bono på bilden som sitter på insidan?
Helplessness Blues - Fleet Foxes
Behövs det ens förklaras varför jag älskar denna skiva? Nä, jag tror inte det.
Modern Lovers - Live
En kväll för en himla massa år sedan satt jag, Matilda, mamma och pappa och åt middag. Mamma och Pappa ville visa oss den här plattan, de satte på den och jag kan bara säga att jag har aldrig hört något liknande i hela mitt liv. SÅ kul musik. Handlar om flygplan, glassförsäljare och dinosaurier. Fint.
Bridge over troubled water - Simon and Garfunkel
Hösten 2008 gick jag runt i Göteborg med min gröna kappa och stora, svarta pandafrissyr. Min elva år äldre tyska vän, Sophia hade tidigare visat mig en vinyl-affär på Andra långgatan. Dit gick jag och rotade runt bland skivorna i säkert över en timme. Jag hittade den bland tusentals plattor, höll den ett tag och funderade medan jag lunkade fram och tillbaka mellan lådorna. Jag hade hört talas om Simon and Garfunkel innan, hört kanske en låt men hade ingen riktig uppfattning. Jag betalade 40 kr. Åkte hem. Satte på skivan och fick ännu en förälskelse för resten av mitt liv.
Håkan Hellström - Kär i en ängel
En sommar när vi bodde i min morbrors hus i Skåne hittade jag på internett en ny singel av Håkan Hellström, limited edition. Tvingade mamma och pappa beställa den åt mig, DEN VAR JU SIGNERAD! Och ja, jag fick ett exemplar av hundra stycken existerande. En av tre Håkan autografer. Aldrig öppnad och använd så klart. Mest för värdet, för vem vet. Den kanske kan bli värd väldigt mycket i framtiden.
Revolver - The Beatles
Helt enkelt en av mina favoritskivor med The Beatles. Med en av de bästa Beatleslåtarna: Tomorrow never knows.
HAIR
När jag var kanske 10 eller 11 var jag och min syster helt besatta av Hair filmen. Jag såg den för första gången på VHS hemma hos mormor och morfar när vi hade lånat den på Skaras bibliotek. Vi blev komplett kära och mamma började spela den här plattan på fredagskvällarna och vi sjöng och dansade som galningar. Idag tycker jag att det är den bästa musikalen någonsin och innehåller en av de bästa låtarna som någonsin skrivits: The Flesh failures/Let the sunshine in (OBSOBSOBS!!!! om du inte har sett filmen, vill se den och inte vill veta hur den slutar så ska du inte se den videon!)
Musikalen handlar ju om hippies, knark, sex, krig och så mycket mer. Egentligen väldigt opassande för mig på den tiden. Men, jag förstodknappt texterna och dess innebörd, jag bara älskade musiken, de roliga kläderna och allt HÅR!
Blonde on Blonde - Bob Dylan
Dylan klassiker. Den här skivan hade jag letat efter i flera år. När jag äntligen hittade den kunde jag knappt tro att det var sant. Jag höll den försiktigt i mina händer med en min som om jag just hade hittat guld. För det hade jag.
Abbey Road - The Beatles
Min favorit skiva med The Beatles. Den är perfekt. De sista låtarna på skivan, när alla smälter ihop och skapar perfektion. Kan vara den mest spelade skivan av de alla. Så bra, jag kan lyssna på den om och om igen.
Listen up
Ett "nytt" band som har fått gruppera sig med mina gamla vanliga favoritband är Oasis. De är långt ifrån nya, jävligt kända och nästan legender. Men, jag var bebis under deras storhetstid och ibland kan även jag vara trög. Men nu, nu har jag lyssnat in mig ordentligt på dem och fallit, äntligen. heh.
De passar när man är arg, sur, ledsen, glad, pepp, längtar till london, eller när man bara vill lyssna på sjukt bra musik. Hoppas ni tycker lika mycket om de som jag gör. Om inte, synd för er!
Här är min Oasis-lista i alla fall: http://open.spotify.com/user/pytthest/playlist/5JoBM2xSXNVhFvskShYir6
Spellistor högt och lågt! Nya, uppdaterade, andras och sånt.
(Klicka på bilden för att komma till listan)
nitton
Imorgon är det i min födelsedag! Hela 19 bast asså.. Detta firar jag i alla fall med en ny spellista. Men det är inte vilken ny spellista som helst. Jag har nämligen döpt den till "Världens bästa spellista"! Det kan ni få tolka hur ni vill men i mina ögon/öron är den perfekt, lång och jätteblandad. Med allt från fin singer/songwriter och gammal jazz till dubstep och "hård"rock. Klicka på bilden och ta del av den om ni känner för detta. See ya!
Tisdag 10 Januari
Det här lyssnar jag på ikväll, efter träning, macka och nu under lite skapandes av diverse saker.
Bon iver - jävla geni asså
klicka på bilden
