Ja vi lixom klickade direkt. Någonting var hela tiden skevt men jag blev så kär i dig. Första gången jag kysste dig satt vi i din bil och jag har aldrig känt något så starkt före eller efter. Vi var likadana du och jag. "Du är speciell. Du är inte som andra jag känner" sa du. Jag kände mig hemma med dig i mitt liv. Någon som äntligen var som jag. Men inte tillräckligt kanske.

 

Sista gången vi var någonting. Det var någon gång i juni. Jag minns inte exakt vad det var för dag faktiskt. Vi brukade åka ut med din bil och du va det snyggaste jag sett. Som en blandning mellan Nick Mason och han där Billy i Easy Rider-filmen fast du har inte lika bra mustasch. Jag frågade vart vi var på väg och du svarade ”vi är på väg till trollkarlslandet”.

 

Du ville visa mig ett slott. Ett riktigt slott. Vi rökte i bilden medan vi svängde runt i den mörka skogen med hög musik, sjungandes. Det var alltid Spisa och Kung Tung, Black Sabbath och Santana. Vi kom till slottet. Vi stod utanför grindarna och tittade in och föraktade överklassen, så som vi brukade. Sedan hånglade vi på motorhuven fast jag höll på att glida ner. Vi åkte ut i trollkarlslandet igen. Jag höll på att elda upp bilen med min cigarett.

 

Vi såg blinkande aliens bland bergen. De var efter oss. Men vi kom undan. Bilen fylldes med rök gång på gång och du började berätta för mig om trollkarlslandet. Här bor den onde trollkarlen bland tomtar, harar och häxor. Trollen, de var överallt. ”Jag gillar ändå trollen” sa jag. ”Ja de är ju dina vänner” svarade du. Det blixtrade till. Vi kan ha hamnat på Tjörn, jag är inte säker men det fanns båtar överallt. Vi tyckte synd som en glass-clown så vi bestämde oss för att befria den. Vi lade honom i bagaget och tog honom hem. Vidare genom natten och vi höll i varann, i tystnaden mellan varandra. Sedan sov jag hos dig för sista gången. Den sista kyssen var ovetandes den sista. Sen försvann du. Men jag förstår det.

 

Sen fick jag äntligen se dig igen. Två månader senare. Det var hundratals människor omkring oss i skogen men allt annat försvann när vi såg varandra. Du såg ut som att du såg ett spöke. Jag visste på hundra meters avstånd att det var du. Jag lyckades gå upp till dig och sätta mig bredvid dig fast min kropp var i bubblor. Du tittade på mig så som du brukade. Med glödande ögon och som om jag vore din skatt. Men det är jag inte och sedan sa jag hej då och den kramen, den kramen asså helvete. Sedan grät jag den kvällen i armarna på någon annan.

 

Jag saknar dig så det gör ont överallt och hela tiden.