Hehehehehej! Nu har jag min första riktiga helg på över ett år, och fan va jag egentligen bara vill vara i skolan. Kände mig lite deppig i morse för att denna dagen skulle bli precis som hela mitt år varit. Förutom att jag ikväll ska hänga med vänner såklart, alltid roligt! Den första skolveckan sprang förbi så jäkla fort att jag knappt hann fatta det. Det blir lite snålt med inlägg här nu så ja, blablabla you know the drill...

 

En mycket seriös bild från förra helgen.

 

Tisdagsen teckningslektion: teckna av varandra på en minut. Jättesvårt men jätteroligt.

 

Igår klippte jag av min lugg som jag hade sparat ut som experiment egentligen! Har så länge velat, lugg/inte lugg? Men nu så kör jag på lugg ett tag iaf! Jag tänkte ha den längre men det blir alltid kortare, men vad gör det!? Tre dagar har gått på konstskolan och snart är veckan slut! Alla är trevliga som tusan och jäklar vad kul det är! Dagarna rusar förbi och heldagarna blir känns nästan som två timmars lektion på gymnasiet. Vi har haft formlära, kroki och teckning hittills! Idag skulptur och imon måleri. Och här är min nya lugg:

 

Lördagskvällen bestod av mat, ljus i glass, galenpanna och Oscar, Moa och Frida!

 

IDAG BÖRJAR JAG PÅ KONSTSKOLA! Och härmed är min sommar över och hösten har offeciellt börjat för mig! Har nu varit i princip ledig i över ett år så det var ju på tiden att göra lite "vettigt" och jäklar vad spännande det är! Min sommar har varit jobbig men mina vänner, min familj och Göteborg har gjort den till en av mitt livs bästa, trotts allting jobbigt! Så här kommer en liten tillbaka blick! Glad höst på er!

Lunch med Moa och Frida och kvällshäng med Moa på balkongen, med tvåmanna-galenpanna och vin.

 

Hendriksbergsterassen med Moa, Elin och Emma på söndagen.

 

Kvällens sällskap: Frida, Oscar, Moa, Alice, Emmie, Mike, Emma och Amanda! På andra lång mötte vi också Alexandra, som kom direkt från Stockholm, Marcus och Danny! Jäkla kul kväll!

 

Såhär dagarna efter festivalen är jag fortfarande på g! Jag trodde jag skulle bli sjuk men jag är mer på topp nu än vad jag har varit hela sommaren! Helt fantastiskt, har bara varit hes men till och med det har gått över nu.

 

I söndags kom Moa, Frida och Clara hem till mig, vi åt sushi och drack Moa-öl! En öl som bara finns i England (Vad vi vet) och den var jättegod! Moa är ett namn på en fågel som är utrotad pga deras ointresse av sexuell aktivitet. Så Moa presenterar sig nu som: "Moa - Like the bird and the beer!"

Lördagen började med regn, men vi var ändå glada vi som gick och såg Phosphorecsent för det var himla bra!

 

Fredagen började med att jag klippte av Alice hår, lunchöl och lite Rodriguez.

 

WAY OUT WEST 2013! Det hela började i min lägenhet på Fjällgatan (eller Fjållgatan som man också kan kalla det om man vill) nu hade blivit "Camp Fjolla"! Vi drog oss mot slottskogen i regnet och åt, trotts detta var vi sjukt pepp!

 

Jag skulle kunna försöka förklara med ord men det kommer aldrig att gå. Jag känner inte ens att det räcker med att skrika, dansa och ibland fälla en tår på konserterna. Ingenting räcker, ingenting ger rättvisa till hur mycket jag känner. Jag kan nog inte ens förstå det själv. Det känns som att folk ser det som så överdrivet. "jaja visst". Som om det man försöker beskriva inte är äkta. Bara en gammal grej som egentligen inte har den betydelse det har. Denna förklaring är nog det närmsta jag kan komma till att beskriva vad Håkan och hans musik betyder för mig.

Jag känner honom inte och det vet jag ju, men jag känner artisten, konsterterna är konstant eufori och hela själen exploderar liket en batteria, musiken är den bästa som finns och hela hans värld är smått övernaturlig på sitt egna lilla vis. Men det stör mig, så jävla innerligt mycket att det jag skriver bara känns som en fis i rymden i jämförelse på hur jag egentligen ser det. Håkan får ta mycket skit men det finns inte någonting som kan få mig att ändra min uppfattning. Han är inte perfekt men det är inte jag och inte du eller du eller du heller. Den största skillnaden mellan han och andra artister är att han är så äkta att han visar det.

Jag ser honom som en gammal bästavän. En vän som har stått mig nära i tretton år. Och man får tycka vad man vill, man får tycka att min text är klyschig och töntig, kanske till och med pretto men jag skiter i det för jag var tvungen att i alla fall försöka beskriva en bråkdel. Jag förväntar mig inte att någon förstår eller om detta är vettigt över huvud taget men vad gör väl det.

Jag kommer aldrig kunna beskriva min kärlek till denne underliga göteborgare och hans musik. Ingenting räcker till. Livet är så himla vackert och så himla mycket bättre med hans musik som soundtrack till ens vardag, och det är ta mig fan sanning.

Så Håkan min vän, fan världens bästa jävla artist, vi ses igen om några dagar på Way out west.

 

Denna veckan kommer bli väldigt lik samma vecka förra året. Idag drar jag hemåt för att åka vidare till Värmland och senare i veckan är det fullt ös vid medvetande på way out west som gäller fram till söndag så håll till godo med förinställda "blaj"-inlägg så länge! Kramar och sånt!

 

Igårkväll samlades jag, Emmie, Alex, Madde och Oscar hos Emma och lagade tacos!

 

(Emmie började med en bordsbön) (Nä skoja bara det ser bara ut så)

Hej fina folket! har inte haft tid att blogga den här veckan så värst så håll till godo: