Hittade en lista här, alla bilder kommer från min pinterest.

 

1. Vad är det sista du gör innan du lägger dig i sängen om kvällarna? Tvättar ansiktet, borstar tänderna och jag brukade läsa men nu ligger jag typ bara och tittar igenom min iphone, inte bra. Skyller på att vi inte har en sänglampa.

2. Vilken är din favoritdryck i alla lägen? Kaffe. Oslagbart.

3. Har du ett allmänt favoritmotiv och i så fall vilket? Ugglor, rävar, vargar, renar, berg.

 

 

 

- Varit och besökt min faster Annika och min kusin Elsa, jättetrevligt!

- Ritat i parken.

- Skypat med Emma.

- Kommit på vad jag verkligen ska göra med mitt liv.

 

Och nu är det fredag, och även om jag är så trött att jag nästan somnar så ska vi ändå ta oss ut för ett par öl! Snart kommer det nog/förhoppningsvis massa inlägg med bilder. Beror på vädret...

Bilderna är från min Pinterest.

 

 

 

En kaffe.

 

Idag träffades jag och Moa vid halv elva vid Baker street. Hon ringde mig precis i timing på min promanad hemifrån till henne, vi gick till Nordic Bakery, superglada över att få äta kanelbulle. Den var dock mer som en enorm giffel till formen, men de var helt färska och svingoda! Vi satt där och pratade om sådant som vi brukar prata om, projekt av olika slag, om framtid, mat, Harry Potter, inspiration vi fått, fantasier, att bo i London, och massamassamassa annat såklart! Väldigt bra timmar.

 

Bilder från Moas blogg, hon borde verkligen ta mer bilder! Jag har redigerat lite bara. De är från när vi gick runt i Regents Park och hade det allmänt trevligt.

I London finns det en kedja som heter Byron, de har de bästa hamburgarna i London och våran favorit är i Soho! Vi gick dit med Elin som nu är i London! Vi åt, stönade och stönade igen när vi mumsade i oss den gudomliga cheesecaken!

 

Om ni någonsin äter på Byron, helst i Soho, så tycker jag ni ska äta: Byron Burger, Homemade skin on chips, en öl och avsluta med cheesecake!

 

 

HEJSAN!! Alice här. Pyttans roomie. vi har lyssnat massa på Håkan Hellström, Broder Daniel, Kent och massa anna skön PÅWP musik. lever som att vi är 15 och myser. här är typ en bild på pyttan och tre bilder på mig. Haft en mysig eftermiddag. Sprid kärleken vidare till alla ni vill.

 

 

Kära vänner, ni som inte ännu har sätt Jornas Gardells serie "Torka aldrig tårar utan handskar" ska göra det på momangen. Det är en oerhört tragisk och sorglig berättelse. Det är verkliget. Det som han skriver har hänt, och för tre timmar vill jag att ni struntar i hemskheter, i att bli arga, ledsna, att ni kommer gråta floder. För det är viktigt att vi, vi som inte ens fanns då, vet vad som skedde. Det är en enorm skamfläck i svensk historia och även utanför sverige. Det är så jävla viktigt. Jag var också seg med att se serien, för att jag ville läsa boken först. Men jag såg det och ska se den igen. Det jobb Jonas Gardell har gjort är otroligt viktigt och bland det bästa. Och jag är seg med att säga till här på bloggen, men för i helvette. Man får inte blunda för detta.

 

Det var allt.

 

Vi hoppade av bussen som hade tagit oss ända till Chiswick. Jag var fullt medvetande om att Jamie skulle vara på sin restaurang den kvällen, men jag hade ställt in mig på att vi inte skulle dit. Mest för att dämpa nervositet osv. Resturangen låg precis vid busshållplatsen. Frida och Moa var redan där i vimlet. Vi såg honom och fyyyyyyyyy satan vad starstruck var rätt ord. Vi trängdes lite medan han fotograferades med andra. Sedan vände han sig mot oss, och gick mot mig. Någon typ av manager eller liknande sa åt honom att prata med andra först. Sedan vände han sig mot oss igen, såg mig i ögonen sa, "Hello darling, come here" och han tog mig i handen och jag följde efter så vi fick rum. Kände mig utvald. Som om han tänkte "Nu är det eran tur!" Jag sa "you are amazing, just amazing!" Han tackade och frågade vart vi kom ifrån, "Sweden" "oh it's a beautiful country!" "I know". En tjej lyckades ta en bild med min kamera, han signerade Frida och Moas böcker, vi dampade och dog.

Sant.

Jamie Oliver är för oss som matens rockstjärna. Sann idol. Att man skulle bli starstruck över en kock tror man ju inte precis. Men är man en supernörd så är man. Åh jag är så galet lycklig.

Igår drog vi ut på en pubrunda här i camden efter förfest hos oss! Filip, Isac och Frida var med oss och oj vad kul det var.

 

Jag kom på en sak! Det var ett bra tag sedan jag skrev om musik senast! Så, därför tänkte jag nu göra ett litet hyllningsinlägg till tre män med vackra, vackra röster och finfina låtar. Samtidigt länkar jag till mina listor med artisterna. Så det är bara att lyssna och njuta!

 

Vi börjar med Gregory Alan Isakov.

Otroligt fina låtar som är toppen när man bara vill superduper mysa ner sig riktigt rejält. Älskar speciellt låten Words. Den går ofta på repeat.

 

 

Sedan har vi då den otroliga och unika Ben Howard.

Han har en otroligt fin röst som bara smörjer in hela ens själ i varma vindar och skapar magi. Såg honom i somras på way out west och det var fantastiskt vackert. Så simpelt och enkelt. Rent. Måsar flög över publikhavet och den blå himelen. Perfekt dags-konsert. Mina favoritlåtar är helt klart Old Pine och Depth Over Distance.

 

 

Och tillsist. Kungen av svensk indiepop. Denna röst, denna karaktär och inte minst DESSA TEXTER! Jens Lekman är nog enligt mig en av sveriges bästa artister samtidigt så otroligt underskattad i sverige. Han är jättestor utomlands. I början har många svårt för Jens, men om man verkligen LYSSNAR och lyssnar på texterna och ger honom en ärlig chans så blir han en av de bästa någonsin. Han är så egen och udda att man förstår det inte alltid först. Älskar Jens. Han skriver om ett regningt kortedala, spårvagnar, hjärtesorg, pannkakor och lönnlöv och att norrsken ser ut som att någon har spillt öl över atmosfären. Jens, kanske är jag kär i dig.