Jag älskar photobooth, man kan ta kort på sig själv och känna sig fin. Bloggen blir full av ego-inlägg när man inte har annat intressant som händer i livet. Då kan man titta på sig själv istället. Sånt är trevligt. Idag är det en månad tills jag börjar skolan igen (YAY PÅ DET FÖR I HELVETTE) och det är även fredag och då ska man dricka öl. Och det är precis det jag ska göra nu. Så måste sticka! Bajs bajs.

 

En dag när jag hade tråkigt som fan skrev jag en lista på vad jag ska ta kort på med mobilen under 30 dagar. Ett om dagen. Tyvärr blev det två dagars förskjutning i och med att man glömmer osv och ibland två bilder per dag. JAJA! Här är dem i alla fal!

 

1. Självporträtt

 

Jag kom nyss hem från Böttvika i Värmland där min farfar bor med sin fru Gull och även massa annan släkt håller till där, vissa åter om och vissa bara på sommaren. Böttvika ligger tio minuter utanför Arvika, det enda man gör är i princip att bada och äta, sova och slappa. Och det är en av de bästa platserna på jorden. Jag har bloggat om när vi åkte upp 2012 då Moa var med också. Här och här. Här kommer några bilder jag tog när jag rökte och sen när vi åt middag igår kväll. Enligt mig så är melodin och den första versen i den här låten PERFEKT för att beskriva Böttvika, nästan exakt. Kanske för att Fröding var värmlänning.

 

Här sitter jag i mitt lilla kök någonstans i Sverige och ska äta ägg. Mamma och pappa hämtar mig snart. Sedan ska jag sitta  som en tonåring i baksätet och lyssna på för hög musik och äta naturgodis. FÖR VI SKA TILL VÄRMLAND! PARADISET PÅ JORDEN! Btw, har bestämt mig för att någon dag klippa av håret mitt, men bara tll nyckelbenen typ MEN DET ÄR STORT, en sax har inte rört detta hår desan julen -12, så får se när exakt det sker, ska bara samla tillräckligt mentalt mod och tårar, för jag måste klippa av det. Hade jag sluppit hade ju det vart najs. MEN nu måste jag diska och röka. BAJSBAJS!

 

I onsdags åkte vi till Sachsenhausen koncentrationsläger. Det ligger ca 45 min utanför Berlin och är ett av de första lägrerna. Det var det vettigaste man har gjort på en resa, och kanske bland det vettigaste någonsin. Vi gick runt i fem timmar men fick ändå skynda för att hinna med allt. Mycket var borta efter de hade bränt ner baracker och sprängt krematoriet. Personliga berättelser fanns, vi lärde oss saker som vi inte hade någon aning om och det blev uppenbart för en att det var en ren dödsfabrik. Jag försökte alltid stanna upp och försöka förstå. Såg scener framför mig på platserna jag var. Det var fattbart samtidigt som jag inte fattade någonting. Det tyngsta av allt var obduktionshuset med källaren där man förvarat kroppar, det fanns till och med blod kvar på golvet, som hade en enormt tung känsla av död. Efteråt var man helt slut. Mitt bästa Berlintips. Entré är gratis, vill man höra berättelser så kostar det 3 euro och man tar sig dit på en vanlig tunnelbanebiljett. Värt all ens tid och ork.

 

Imorgon åker vi till Berlin! Vi stannar i tio hela dagar men jag kommer blogga under tiden för tar med mig min dator! Så vi ses i Berlin folket! Tschüss!