Den som sa ”if you don’t do it, you don’t really want it that much” har aldrig haft ångest.

Eller det tänker jag i alla fall. Åtminstone inte riktigt jävla ångest, inte den som verkligen påverkar ens liv. Jag kan bli så jävla arg över citat som dessa. Man kan läsa dem överallt på internet och sociala medier nu för tiden. Som om de skulle göra någons liv bättre.  Jag tror även att den som sa det antagligen är man. Jag har många mål med mitt liv, men VARJE DAG tänker jag minst en gång att jag aldrig kommer nå mina mål. Jag har själv många gånger fallit offer, inte bara av ångestens dämpande effekt på kropp och energi, utan även den patriarkala effekten. Den som snubbar inte känner av på alls samma sätt. Många kvinnor ger upp sina drömmar för de dels förväntas ta ansvar på ett annat sätt än vad män gör. Dessutom får sällan kvinnor med sig den typen av självsäkerhet från barnsben.

 

FACT: En kvinna måste jobba dubbelt så hårt för att få hälften så mycket plats.

 

Tappar jag kanske orken av detta (med lite ångest på det) och vill då bara ge upp? Vilket är helt sjukt för jag borde vilja anstränga mig mer!!!

 

Jag har suttit på konstskola och tänkt att ”JAG SKA INTE VARA HÄR!!” sprungit ut och gråtit tills jag blev arg istället och kände det jag alltid borde känna: JAG SKA FAN VISA DEM JÄVLARNA.

 

Jag ska bara gå och ha lite ångest först.

 

För trotts detta är känslan av hopplöshet okej. Det är okej att inte alltid ha jättehögt självförtroende och kräva dagligen av sig själv att vara bäst. För hur lätt är det egenlitgen?

Nu var det fan i mig inte igår jag bloggade sist! Har livet varit tillfredställande för er? Jag själv har hetsat runt likt en kanin på speed och både jobbat och pluggat och förökt leva ett vardagsliv där emellan. MEN KUL HAR JAG! Jag har bestämt mig för att jag måste få in vanan att fotografera igen i vardagen. Det är nog därfor jag bloggar så lite också, jag har så lite att visa. men AJA BAJA mig. På sistonde har jag i alla fall tagit LITE kort.

 

Jag är väldigt ledsen idag, då jag nyss fick veta att Håkan, som var vaktmästare på min gamla konstskola har gått bort alldeles för tidigt. När jag i maj förra året slutade på skolan efter två års tid så var Håkan sjukskriven av en anledning som jag då inte visste om. Han var ändå med på avslutningsfesten. Han var alltid den som på festerna fixade en liten scen och spelade ihop med eleverna. Detta året fixade jag och mina vänner Johanna och Billie en öppen scen istället och Håkan spelade med min fd lärare Rogerts. Håkan sa sedan till mig att jag är grym och jag kramade mig och sen sa han med fullt allvar i blicken: "Glöm inte att leva livet, hela livet."

 

En vecka senare fick jag stå och ta emot arbetsprover som kom in till skolan, Jag hade då den roll Håkan hade för mig när jag sökte till skolan. Han var den första jag mötte i det som skulle bli det bästa som hänt mig.

 

Håkan du var så jävla skön, en fin musiker och för mig Kv konstskolas hjärta och själ. Jag hoppas du har det bra där du nu är. Jag är väldigt ledsen att du inte längre är med oss.Kram från Wilda.

 

(Rogerts och Håkan spelar på avslutningsfestens öppna scen)

 

Vi eldade lite på vätterstranden.

1. Allt handlar inte om dig. (Mycket handlar faktiskt inte om dig.)

2. Killar har också känslor (ja det är sant!). Mycket känslor. (Jobbigt)

3. Man vet aldrig vad som händer i livet.

4. Ibland har du faktiskt också rätt om saker och ting.

5. Bara för att du tror att du är en asbra person så är du kanske inte det.

6. Det är okej att saker gör ont. Det är faktiskt skitbra att saker gör ont.

7. Det är okej att saker tar tid. (Ibland är det ett måste.)

8. Ibland måste man se runt människor. Inte bara döma deras betteende utan försöka titta in i det lilla titthålet in i själen. (Kan ibland vara svårt att hitta, men jag lovar dig att det är där någonstans.)

9. Livet är inte rättvist.

10. JÄMFÖR INTE.

 

Jag är hemskt ledsen att du inte kan älska din kropp. Jag vet hur det känns. Jag vet hur det är att vilja vara annorlunda. Att känna sig hemsk, ful, fel. Jag vet hur det känns att tänka ”de är säkert glada över att de inte är som mig”. Men jag vet också hur det känns att vinna över det där. Jag vet hur jobbigt det är att varje dag tänka ”Nej det är inte fel på mig. Det är inte fel på mig. Jo det är det visst! Nej, det ÄR det INTE!” Bara för kampen, dagliga kampen mot samhällets ramar. Tack vare internet kan man gå åt två håll och man kan välja vad man ska lyssna på och titta på. Det finns idag mycket representation av kvinnor i alla former och TACKA GUDARNA FÖR DET! Det finns också mycket hets. Hets hit och hets dit. ”Titta hit så ska jag säga dig hur du som kvinna ska träna för att få dina bikini-ben till sommaren! Eftersom DU inte duger som DU ÄR!” Grattis. Man kallar det för hälsosamt. Jag tror mindre stress, ångest och att njuta är mer hälsosamt. Komplex och självhat är vanligt i alla former och storlekar. Varför skäms vi så? Varför är det ingen som duger som dem är?

Du är mer än ditt utseende. Så jävla mycket mer.

 

Jag vet att jag uppskattas så som jag ser ut av andra, men det är inte det viktiga.

 

Jag uppskattar nu hur jag ser ut, efter så mycket hat. Det är det viktiga.

 

Jag klappar nu med kärlek på min mage.

Om någon nu tänker ”nej så vill jag inte se ut” eller "blä" så tycker jag synd om dig. Jag menar inte att man ska se ut som jag gör, jag menar att viljan att absolut INTE göra det är trakasserande och det hämmar DIG. Jag skiter i vad någon tycker. Mitt liv har blivit så jävla mycket bättre sedan jag älskar mig själv oavsett.

Denna kropp är rå-go att ta på.

 

Tack och hej.