Min nya tatuering.

Mitt lilla monster. Det som annars kryper runt inuti mig lägger jag nu på ytan. Du ser att den har mitt hjärta på en påle, droppandes av blod och du ser, monstret ser lixom lite förvirrad ut. Som om det tänker på något annat. Det ser inte dig. Mitt lilla monster brukar styra min kropp. Den har fått mig att tvångsmässigt spy när jag var tonåring, och som barn maniskt samla på stenar för ingen sten skulle vara kvar ensam, men det var inte stenarna jag tyckte synd om, jag hade ångest. Det fick mig att bita ihop mina käkar så att tänderna inte skulle trilla ut. Den gav mig en hjärnskakning för ett år sedan. Gett mig många panikångestattacker. Tankar som har gjort mig rädd för mig själv. Trott att jag ska tappa all kontroll och springa till en bro och hoppa över kanten, helt utan att själv välja det. Eller kanske i samma kaotiska situation av total brist av kontroll, i all hast, raka av mig håret. Monstret har fått mig känna en oändlig nervositet. Förknippa denna nervositet med kärlek men va fan det här är inte kärlek det är ångest. Samtidigt som jag lider så av mitt lilla monster så älskar jag det, jag anammar det och vill ta hand om det. För utan det hade jag inte varit jag. Jag hade inte haft samma förståelse för människor. Jag hade inte växt som person på samma sätt och jag hade inte vetat vad lidande är, hur löjligt eller pretentiöst det än låter. Utan mitt monster kan jag inte nå riktigt rus, ett riktigt och genuint skratt. Utan mitt monster kan jag inte känna ångesten ända in i hjärtat där den där pålen sitter djupt. Men fan jag känner att jag lever i alla fall. Hjärtat sitter ändå där, efter allt.

 

2 november / 3 november

 

Något vi gjorde förra helgen. Jag och min syster.

 
Foto: Jag. Person på bild: Syster Matilda. Idé: Båda

20 oktober 2016

 

HEJ IGEN!

Nu var det fan i mig inte igår jag bloggade sist! Har livet varit tillfredställande för er? Jag själv har hetsat runt likt en kanin på speed och både jobbat och pluggat och förökt leva ett vardagsliv där emellan. MEN KUL HAR JAG! Jag har bestämt mig för att jag måste få in vanan att fotografera igen i vardagen. Det är nog därfor jag bloggar så lite också, jag har så lite att visa. men AJA BAJA mig. På sistonde har jag i alla fall tagit LITE kort.
 
Kent-familjen!
 
 
Lite rock på Pustervik:
 
 
Lite Malmö, hos Emma och Tao!
 
 

Hej då Håkan.

Jag är väldigt ledsen idag, då jag nyss fick veta att Håkan, som var vaktmästare på min gamla konstskola har gått bort alldeles för tidigt. När jag i maj förra året slutade på skolan efter två års tid så var Håkan sjukskriven av en anledning som jag då inte visste om. Han var ändå med på avslutningsfesten. Han var alltid den som på festerna fixade en liten scen och spelade ihop med eleverna. Detta året fixade jag och mina vänner Johanna och Billie en öppen scen istället och Håkan spelade med min fd lärare Rogerts. Håkan sa sedan till mig att jag är grym och jag kramade mig och sen sa han med fullt allvar i blicken: "Glöm inte att leva livet, hela livet."
 
En vecka senare fick jag stå och ta emot arbetsprover som kom in till skolan, Jag hade då den roll Håkan hade för mig när jag sökte till skolan. Han var den första jag mötte i det som skulle bli det bästa som hänt mig.
 
Håkan du var så jävla skön, en fin musiker och för mig Kv konstskolas hjärta och själ. Jag hoppas du har det bra där du nu är. Jag är väldigt ledsen att du inte längre är med oss.Kram från Wilda.
 
(Rogerts och Håkan spelar på avslutningsfestens öppna scen)
 

Lite midsommar


Love your selfie 2.0


När jag var i Jönköping förra helgen.

Vi eldade lite på vätterstranden.
 
Här är vi i ett kulturhus helt i min smak.
 
 
Sen var vi på en trädgårdsfest med band som spelade men Svvamp var bäst såklat!
 
 
 
DE VA DE HELE.
 

Bra saker att lära sig i livet.

1. Allt handlar inte om dig. (Mycket handlar faktiskt inte om dig.)
2. Killar har också känslor (ja det är sant!). Mycket känslor. (Jobbigt)
3. Man vet aldrig vad som händer i livet.
4. Ibland har du faktiskt också rätt om saker och ting.
5. Bara för att du tror att du är en asbra person så är du kanske inte det.
6. Det är okej att saker gör ont. Det är faktiskt skitbra att saker gör ont.
7. Det är okej att saker tar tid. (Ibland är det ett måste.)
8. Ibland måste man se runt människor. Inte bara döma deras betteende utan försöka titta in i det lilla titthålet in i själen. (Kan ibland vara svårt att hitta, men jag lovar dig att det är där någonstans.)
9. Livet är inte rättvist.
10. JÄMFÖR INTE.
 
 

Andra Långdagen 2016


När vi firade Alice på Åstol.


DEN STORA VILANS ROCKSKÅDESPEL 30 APRIL 2016


En ofixad kvinnokropp på 23 år som inte försöker, som bara är som den är.

Det här inlägget är inte lätt för mig. Men jag ser hur JÄVLA långt jag har kommit. Jag gör detta för mig själv. För mig själv för några år sedan, för mig själv som barn, för mina framtida barn, för mig själv som tonåring.
För mig själv när jag var sjuk i bulimi.
 
Och jag gör det också för dig.
 
 

Jag är hemskt ledsen att du inte kan älska din kropp. Jag vet hur det känns. Jag vet hur det är att vilja vara annorlunda. Att känna sig hemsk, ful, fel. Jag vet hur det känns att tänka ”de är säkert glada över att de inte är som mig”. Men jag vet också hur det känns att vinna över det där. Jag vet hur jobbigt det är att varje dag tänka ”Nej det är inte fel på mig. Det är inte fel på mig. Jo det är det visst! Nej, det ÄR det INTE!” Bara för kampen, dagliga kampen mot samhällets ramar. Tack vare internet kan man gå åt två håll och man kan välja vad man ska lyssna på och titta på. Det finns idag mycket representation av kvinnor i alla former och TACKA GUDARNA FÖR DET! Det finns också mycket hets. Hets hit och hets dit. ”Titta hit så ska jag säga dig hur du som kvinna ska träna för att få dina bikini-ben till sommaren! Eftersom DU inte duger som DU ÄR!” Grattis. Man kallar det för hälsosamt. Jag tror mindre stress, ångest och att njuta är mer hälsosamt. Komplex och självhat är vanligt i alla former och storlekar. Varför skäms vi så? Varför är det ingen som duger som dem är?

Du är mer än ditt utseende. Så jävla mycket mer.

 

Jag vet att jag uppskattas så som jag ser ut av andra, men det är inte det viktiga.

 

Jag uppskattar nu hur jag ser ut, efter så mycket hat. Det är det viktiga.

 

Jag klappar nu med kärlek på min mage.

Om någon nu tänker ”nej så vill jag inte se ut” eller "blä" så tycker jag synd om dig. Jag menar inte att man ska se ut som jag gör, jag menar att viljan att absolut INTE göra det är trakasserande och det hämmar DIG. Jag skiter i vad någon tycker. Mitt liv har blivit så jävla mycket bättre sedan jag älskar mig själv oavsett.

Denna kropp är rå-go att ta på.

 

Tack och hej.


Blandat i april 2016

Ett födelsedagsbarn:
 
 
Ett burkhuve:
 
 
En inspirerande plats:
 
 
Ett par kusiner: