FREDAG OCH ÜBERFINT FOLK!

Jag och Johanna hade pub-runda och Hannes var i stan! Hittade även Cicci på Henriksberg och Albin och Julia på Andra lång.
 

Lite jäkla anamma!

Här med lovar jag, Wilda Linnéa Margareta Lindhé, på heder och samvete mig själv att fotografera mera igen. Jag går runt nu och fotograferar med engångskameror till vår (min klass) kommande utsällning men jag vill fotografera ännu mera och även digitalt. Jag vill ha en roligare blogg och jag ska dessutom börja skriva mer. Slog besöksrekord med hästlängder förra veckan (tackar). Så mina vänner ni kommer härmed att få stå ut med att se massa fler snygga bilder på er igen. Men det ska bli något lite annat, något bättre.
 
SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA kan inte ni som läser säga vad ni vill se mer av (vanlig bloggfråga)! Men ibland är det svårt. Vad för typ av foton, vad ni vill läsa om när jag skriver och sånt. ALLT MÖJLIGT! UTMANA MIG! Ni kan ställa frågor till mig som jag ska göra inlägg av eller utmana mig och skriva en lista på saker jag ska fotografera eller kanske teckna eller om jag ska typ bara äta gul mat (bästa färgen) en vecka och dokumentera det! Eller utmana mig att göra en film om min far eller lägga upp en sång eller om ni vill ha ännu fler charmiga egobilder. PLIS! UTMANA MIG och säg vad ni vill se!
 
Annars kan jag berätta att jag hade en jäkla kul helg förra helgen som bara finns på analog film och jag har gjort ett till zombie projekt i skolan! Kanske visar det någon dag. Vad framtiden ger återstår bara att skåda.
 

ETT SKEPP KOMMER LASTAT MED KRAMAR

Hej till alla er fina människor som läst min text och som sagt så fina saker om den, om mig och om er själva. Tack så mycket. Det är otroligt roligt att när man gör något för sin egen skull så hjälper det andra också. Kramar och glöm inte att ha kul!
 
 
 
 
 

Att hata sig själv / Att älska sig själv

Min syster Matilda sa en gång en sak till mig som förändrade mitt liv.

Man är aldrig så elak mot sina vänner som man kan vara mot sig själv. Man kan säga så fruktansvärt hemska saker till sig själv som man aldrig skulle säga till en vän, då skulle man inte vara vänner. Men man kan säga det till sig själv, den enda person du måste leva med, konstant, varje dag, för resten av ditt liv.”

 

Jag är 20 år på dagen och jag spyr upp min födelsedagsmiddag med flit. Men det är inte jag som spyr det är min sjukdom. I två år led jag av bulimi, en sjukdom som för mig bottnade i ett helt liv fyllt av självhat och undantryckt ångest.

 

Jag har vuxit upp med en skev självbild. Lidit av socialfobi. Ljugit för mina vänner många gånger om under tonåren varför jag inte kan umgås. Trott att folk egentligen inte tycker om mig. Jag har sett mig själv i spegeln de senaste 21 åren av mitt 22 år långa liv och fullkomligt hatat den person som tittat tillbaka på mig.

 

Vi måste vara snälla mot varandra, respektera varandra precis som vi är, så länge vi är snälla mot varandra tillbaka. Annars fungerar det inte. Det blir kaos och misär och hat. Men vi kan vara fruktansvärt elaka mot oss själva. Vara fullkomligt respektlösa och känna hat. Vilket leder till kaos och misär och hat inom oss själva. I detta lilla skal som vi kånkar runt på. Det enda vi egentligen har.

 

Och det handlar inte om att se sig själv som bättre än andra, utan att se neutralt på alla och sig själv. Sluta jämföra. Sluta värdera.

 

Man kan aldrig veta hela sanningen om någon annan och man kan aldrig veta hela sanningen om sig själv. Ingen ser dig så som du ser dig själv. Du kan aldrig veta hur andra ser dig. Länge tänkte jag att folk ljög för mig när de t ex gav mig komplimanger eller sa bra saker om mig. De sa det för att vara snälla. Min psykolog som jag gick till för två år sedan sa att jag måste låta folk stå för det de säger till mig, om mig. Säger jag det jag verkligen tycker till andra om dem eller ljuger jag dem rätt upp i ansiktet? Jag är alltid ärlig så varför kan inte andra vara det? Någon jag tycker är otroligt vacker på alla sätt tycker inte om att se sig själv i spegeln. Någon annan jag tycker är otroligt rolig och underbar person får ångest över att den är jobbig eller fel. Någon jag ser upp till och alltid, alltid vill ha i mitt liv är rädd för att jag ska lämna den.

 

När jag mår dåligt och när jag inte tycker om mig själv så tappar jag mig själv. När jag tvivlar på min egen förmåga att vara en härlig person som folk tycker om, då förlorar jag min personlighet och blir totalt hämmad och kan inte vara mig själv bland mina vänner. Detta leder till att jag då mår sämre och tycker ännu mindre om mig själv. Så här har det varit nu ett tag. Igen. Förra veckan bestämde jag mig för att det är slut med detta. Jag tänkte att när jag ändå mår skit kan jag i alla fall börja med att vara mig själv igen. Och det har funkat.

 

I lördags skrattade jag från hjärtat igen. Jag fnittrade på ett sätt som bara ni som känner mig väl vet hur det skrattet är. Jag hade glömt bort det där skrattet. Vart hade det tagit vägen? Det är som att det hade trillat ner i mitt bottenlösa hål i min mage som slagit rot. Och när jag satt i Idas soffa och blåste upp ballonger och bestämt mig för att bara SLÄPPA LÖS MIG SJÄLV LIKT ETT HÅRIGT ODJUR så kom det där skrattet fram helt plötsligt. Ida såg på mig kärleksfullt och sa att jag var så jävla söt och go. Det kändes så bra. Jag märkte att mitt fnitter som kommer från hjärtat blev uppskattat igen. Mitt hjärtliga fnitter är något som en person som jag älskar, älskar hos mig. Det är en del av mig som jag själv älskar som hon också älskar.

 

Idag är jag kär i mig själv. Jag är inte perfekt och det är något jag älskar. Men jag måste fortfarande jobba på att inte tappa min personlighet. Men jag kan klappa på min bula på magen och välja att känna kärlek, visa upp mina rödprickiga armar och anamma min dubbelhaka. Jag kanske inte är den som alltid är rolig eller alltid har intressanta saker att säga. Men jag har mina fina sidor och jag kan välja att bjuda på mig själv även när tider är som svårast och det där bottenlösa hålet vill bara suga ner mitt hjärtliga fnitter som jag inte ens visste om att jag saknade så, och som mina vänner tycker så mycket om.

 

Tack för att ni ville läsa från mitt hjärta och min själ. Kram.

 

 

På lördag är det Öppet hus på Kv Konstskola!

Skolan är öppen mellan 12-16 och jag kommer vara där vid 12-14 typ! Kom och kolla hur coolt vi har det snälla.
 
 

utan snus i fjorton dagar försmäktar vi på denna ö

Tids-dödande in school:
 
 
 
Drinking billig beer:
 
 
Riding that spårvagn:
 
 

TRIPPY KALEIDOSCOPE


DET ÄR ROCKFREDAG OCH JAG ÄR SMÅFULL OCH ENSAM I MITT RUM

IDAG HAR JAG GÅTT RUNT PÅ STAN OCH KÖPT EN FEEEET PLATTA!!!
 
(PSYCADELICROCKFUCKYEAH!)
 
 
Sen träffade jag Johanna och drack kaffe som blev två öl och nu är jag lite full och ensam på mitt rum och väntar på vad som ska hända.
 
 
DÅ SNUSAR MAN på sitt sexigaste sätt
 
 
OCH DET ÄR JU ROCKFREDAG!
 
 
Och som en sann rebell som man så gärna vill vara så gör jag det som är MINST OKEJ och är kär i mig själv.
 
 
JA DEAL WITH IT!
PUSS!
 

OBS!

Mitt öga ibland skelar iväg från mig. OBS! OBS! OBS! om någon typ har en asnajs butik i Göteborg och behöver en cool tjej som älskar second-hand kläder och är fett bra på att lyssna på musik och är helt ok trevlig, inte överdriven, och har jobbat som volontär på myrorna, ring mig på 0730252528 eller lägg en kommentar i detta inlägg är ni vänlig. Jag är beredd på att jobba hårt för evigt i princip. OBS! OBS! OBS! om någon vill spela rock n roll med mig så är ni varmt välkomna. Jag och johanna bildar nu ett band med anknytning Göteborg (och kanske Uppsala). Vi spelar bara rock som är bra. Alltså inga fjanterier. Är du en människa typ gärna trummis så lägg en kommentar. Du behöver inte vara asbra för det är inte vi men vi ska bli.
 
Keep on doin that rock n rollin och ta hand om varandra.
 
 

OBS OBS inte ofeciell affish... men boka in det i er kalernder!

 

MIN KLASS <3

Lovisa saknas dock :(((
 
 

Jag tog en buss till Jönköping

Allt började på Sofiehof.
 

Här bor min syster!
 
 
Här bor Adam och snart med Matilda!
 
 
Skoja bara... här är det!
 
 
Kök som har charm.
 
 
Jag fick en ukulele!
 
 
Dagen efter vart man bakis och spenderade tiden med att spela lite musik.
 
 
Det var typ det, sen tog jag bussen hem igen!
 

JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD ATT VI INTE ÄR SOM DOM!


DU DUGER INTE!

Det är svårt när en tvivlar på det en trott varit det rätta för en. Jag vill inte längre. Jag ger upp, jag skiter i det. Det är inte rätt för mig. Jag vet vad jag vill men kommer det någonsin att gå?
 
Vad är ditt syfte här på jorden? Vad är du skapad till att göra, Pyttan?
 
Bara för att en tycker att något är intressant så betyder inte det att det är rätt sak att jobba för. Vad får ditt hjärta att brinna? Vad är det enda du alltid vill göra. Det som är det bästa du vet. Något du skulle kunna dö för.
 
Jag vet precis vad det är.
 
Men tänk om det bästa jag vet, det jag skulle kunna dö för, det som är mitt syfte... Tänk om jag inte är bra nog? Vad håller jag på med???? Jag kanske bara tror saker om mig själv? Tror att jag är bra på det jag vill, för ingen vet ju. Ingen kan säga "jo du är grym". Men så fort folk får veta så kanske de inte säger något alls. Någon jävel kanske öppnar sin käft och säger "du duger inte".
 
TÄNK OM JAG LURAR MIG SJÄLV I ALLT?! ALLTING I MITT LIV?!
 
Jag är livrädd för att mista allting och vissa människor i mitt liv. Jag är stressad över detta konstant och vill bara ha vissa saker klara för mig. Så vad är nästa steg? Vart härnäst? En ny sattsning. Helhjärtat och med all min jävla kraft jag kan finna i denna kropp. Helvettes jävla kukhål.
 

8 MARS (KÄMPA GÖTET!)