Jag hatar att få frågan "hur mår du?" fast jag vet att folk bara bryr sig.

Jag är rädd för livet. För jag vet inte vad som komma skall. Nej, jag är livrädd för livet. ”Men du kan inte vara rädd för livet!” säger du. ”Hur ska du då våga leva?” Jag vet inte. Jag vet bara att jag är livrädd. Jag har så mycket känslor. Jag har förstått att jag är en otroligt känslig person. Jag har lätt till gråt. Jag har lätt att bli arg. Och jag har extremt nära till att känna kärlek och eufori. Jag kastas mellan känslor som en jävla gummiboll. Jag har alltid haft ångest. Nu hanterar jag den genom att gråta när jag kan. Det är nog det mest hälsosamma sättet.

Jag är rädd för att göra fel. När jag gör fel, och försöker vara cool med det och lixom "inte bry mig”, märker jag hur ful jag helt plötsligt känner mig. Det är som att hela ansiktet förvandlas och förvrängs när jag försöker spela cool. JAG BRYR MIG!!! Hellre skäms jag än känner mig som ett jävla monster.

Jag är en orolig människa, oroar mig i onödan, tar ut saker i förhand och får ont i magen av det. Blir lätt nervös. Tror att folk hatar mig. Okej, inte hatar det är ett "starkt ord"... Men tycker mindre om då? Egentligen inte bryr sig så mycket? Tror saker om mig eller tycker jag är tråkig/konstig/elak/dryg/ovärd.
 
Min framtid är svart men man får bara ta en dag i taget. Det är ändå så jävla läskigt.

Stora bitar från de senaste 15 månaderna har jag inget minne av. Förra vintern var så svart att jag minns kanske sammanlagt en vecka av den. Ibland mår jag bra i några dagar eller en vecka typ. Då går jag som på moln, för jag får mig en kick. En kick för att äntligen få en paus från ångest och trasiga ögon av timmar gråtandes. Man får njuta medan man kan. Jag har nu förstått att jag hade mycket ångest redan som barn. Jag undrar hur jag blev sådan här.
 

DEN STORA VILAN! 17 JANUARI 2016 @ TRUCKSTOP ALASKA


En månad senare typ

FOLKET! Jag har inte hunnit TÄNKA på bloggen min det senaste. Har haft fullt upp med tentor, lägenheter och annat kul. Jag kom nu ihåg min lilla blogg. Jag är uppe med tuppen en lördag för att ta mig till andra sidan landet: Västervik. Hoppas ni har en bra helg och så ses vi snart!
 
 

Nyårsafton 2015

 
 

En tanke.

Det finns inte en rätt kärlek. Allting är kärleken som vi någon gång har känt. Även bristen på kärleken. Ingenting är mer rätt än det andra. Även om viss kärlek varar längre och är enklare, så är den inte mer rätt än den som gör mest ont. Den som får dig att skrika, tvivla och hata. Stor kärlek kan ibland aldrig synas, men den finns ändå. Lika sann som all annan kärlek.
 
Gott nytt år, medmänniskor! Jag lovar inte ett jävla skit.
 
 

The time of the selfie.

MEDMÄNNISKOR OCH KAMRATER! Jag älskar selfies. Vissa tycker det är pinsamt, självpptaget och löjligt. Jag tycker det är fantastiskt, att man tar plats och makten över sig själv. Att älska sig själv och hur man ser ut och föreviga det är inte fel någonstans. SÅ HEJA SELFIEN! Har till och med införskaffat mig en selfie-pinne. Yes. Fett bra köp. MER SELFIES TILL FOLKET!
 

Jönköping: Mycket öl, en sväng till Gränna och en el-orgel jag inte kunde köpa.


Jag minns mitt Kv

 

Jag ska berätta en saga som är helt sann.

Ja vi lixom klickade direkt. Någonting var hela tiden skevt men jag blev så kär i dig. Första gången jag kysste dig satt vi i din bil och jag har aldrig känt något så starkt före eller efter. Vi var likadana du och jag. "Du är speciell. Du är inte som andra jag känner" sa du. Jag kände mig hemma med dig i mitt liv. Någon som äntligen var som jag. Men inte tillräckligt kanske.
 
Sista gången vi var någonting. Det var någon gång i juni. Jag minns inte exakt vad det var för dag faktiskt. Vi brukade åka ut med din bil och du va det snyggaste jag sett. Som en blandning mellan Nick Mason och han där Billy i Easy Rider-filmen fast du har inte lika bra mustasch. Jag frågade vart vi var på väg och du svarade ”vi är på väg till trollkarlslandet”.
 
Du ville visa mig ett slott. Ett riktigt slott. Vi rökte i bilden medan vi svängde runt i den mörka skogen med hög musik, sjungandes. Det var alltid Spisa och Kung Tung, Black Sabbath och Santana. Vi kom till slottet. Vi stod utanför grindarna och tittade in och föraktade överklassen, så som vi brukade. Sedan hånglade vi på motorhuven fast jag höll på att glida ner. Vi åkte ut i trollkarlslandet igen. Jag höll på att elda upp bilen med min cigarett.
 
Vi såg blinkande aliens bland bergen. De var efter oss. Men vi kom undan. Bilen fylldes med rök gång på gång och du började berätta för mig om trollkarlslandet. Här bor den onde trollkarlen bland tomtar, harar och häxor. Trollen, de var överallt. ”Jag gillar ändå trollen” sa jag. ”Ja de är ju dina vänner” svarade du. Det blixtrade till. Vi kan ha hamnat på Tjörn, jag är inte säker men det fanns båtar överallt. Vi tyckte synd som en glass-clown så vi bestämde oss för att befria den. Vi lade honom i bagaget och tog honom hem. Vidare genom natten och vi höll i varann, i tystnaden mellan varandra. Sedan sov jag hos dig för sista gången. Den sista kyssen var ovetandes den sista. Sen försvann du. Men jag förstår det.
 
Sen fick jag äntligen se dig igen. Två månader senare. Det var hundratals människor omkring oss i skogen men allt annat försvann när vi såg varandra. Du såg ut som att du såg ett spöke. Jag visste på hundra meters avstånd att det var du. Jag lyckades gå upp till dig och sätta mig bredvid dig fast min kropp var i bubblor. Du tittade på mig så som du brukade. Med glödande ögon och som om jag vore din skatt. Men det är jag inte och sedan sa jag hej då och den kramen, den kramen asså helvete. Sedan grät jag den kvällen i armarna på någon annan.
 
Jag saknar dig så det gör ont överallt och hela tiden.
 
 

Varje helg som vilken annan helg


DUNGEN (13 nov STORAN)

 

Kanske inte nu men sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig något gott.


MUSIC TIME BITCHEZ!

HEJ MEDMÄNNISKOR! Här kommer ett till fråge-inlägg på MITT ABSOLUTA FAVORITÄMNE GENOM ALLA TIDERNAS TIDER! MUSIK! Jag fick följande kommentar från f.d Kollektivmedlem:
 
skriv om musiken du lyssnar på. varför du lyssnar på den och GE TIPS. puzz
 
Pyttan svarar: YEZ PLEASE!
 
 
Jag tror att min musikstil formades tidigt i mitt liv för samtidigt som jag dansade till Spice Girls och Carola så älskade jag Beatles, Ted Gärdestad och Pink Floyd i väldigt tidig ålder. Att jag sedan fastade i rocken vet jag inte riktigt vad det handlar om. När jag var ca elva blev jag kär i Jimmy Page och ville vara en hippie för jag hade sett på musikalen Hair som jag för övrig anser är fortfarande den BÄSTA musikalen. Har en inte sett filmen GÖR DET!
 
SEDAN KOM TONÅREN!!! Då var det BRODER DANIEL, Kent och Håkan som gällde. Men jag kan babbla i hundra år om sånt jag BRUKADE lyssna på men istället tänker jag prata om det som jag lyssnar på nu!
 
 
IDAG LYSSNAR JAG MEST PÅ BAND SOM...
Black Sabbath, för de får mig alltid att må bättre.
Den Stora Vilan, För mig unika i sitt slag. De gör världen lite vackrare.
Led Zeppelin, The Doors, Pink Floyd, Graveyard!
 
HÅKAN HELLSTRÖM. Den människan betyder så mycket för mig att det inte går att beskriva med ord. Jag kan lixom inte ens lyssna på honom längre för hans musik gör så ont i mig för det ligger så nära hjärtat på något märkligt vis.
 
Men också mycket blandat som: Howlin' Wolf, Otis Redding, Jimi Hendrix, Simon & Garfunkel, Tom Waits, José Gonzalez, Swamp, Stefan Missios, Dungen, Nynningen, Nationalteatern, Blå Tåget, Janis Joplin, November, Fläsket Brinner, Alt-J, Jefferson Airplane, Kebnekajse, Blues Pills och sånt.
 
Idag lyssnar jag mest på rock, en del psykadelisk rock som vissa skulle kalla det, pop, en hel del progg, blues och soul. Men absolut mest rock. Varför? För att mitt hjärta börjar att blöda glitter och enhörningar flyger över brinnande eldar i min själ när jag lyssnar på riktigt bra rock. Varför det är så här vet jag inte, eller var ifrån det kommer. Men ingeting kan få mig att må så bra som en riktigt bra, välgjord och speciell låt.
 
 
SÅ JAG GER LITE OLIKA TIPS: (Länk i bild)
 
TVÅ SJUKT BRA PINK FLOYD PLATTOR! De två första gjorda tror jag allt? kan ha fel... Har de som dubbelvinyl. Kan vara svårlyssnat för ett ovant öra för psykadelisk musik men det är GENIALISKT! Flaming är en av de finaste låtarna.
 
STEFAN MISSIOS!! Han är soloartist men också med i Den Stora Vilan och har gjort några av deras bästa låtar som Människans själ och När jag var på botten. Bilden är på Vilan men han sitter längst till höger och klicka på hans fejs och lyssna på hans vackra stämma.
 
 
SWAMP! Grabbarna från Jönköping har precis släppt sin första platta på spotify. Jag är deras största fan. Tack. Bilden är från Facebook den är inte min.
 
 
Och här är min spelista som enligt mig är bäst i hela världen. 100 låtar, max två per artist/band. Här kan du hitta riktigt bra låtar och de som bara är feta eller roliga eller faktiskt BRA på sitt sätt, på ett konstigt vis.
Som faktisk musikvetare säger jag: tack för mig. (bilden är länk till spellistan)
 
 

När jag fick min första hjärnskakning!

I söndags ca 23.30 stod jag uppe på trappen utanför vår stora fina villa och rökte med Billie. Fort som attan går jag från att må jättebra till att behöva spy till att jag säger "jag tror jag svimmar." Jag vaknar av att jag sitter nedanför trappan och är helt bortdomnad i hela kroppen. Billie ringer ambulans och jag fattar inte alls vad som händer. Jag minns inte att jag föll ner för stentrappan ca tio steg och slog i huvudet rejält. När ambulanspersonalen kommer sätter de på mig en nackkrage, en sån där hård i plast. Jag får absolut inte röra nacken. De bär in mig i ambulansen och jag blundar hela tiden. De sticker mig i armarna och händerna flera gånger och jag skakar som fan. Att åka ambulans är otroligt läskigt och obehagligt. Du har ingen kontroll, bilen skakar som in i bara helvete och fort går det. Du är fastspänd men faller handlöst samtidigt. Jag kommer till sahlgrenska och det känns som att tio personer kollar min kropp på samma gång, "Känner du det här?". Kollar pupiller, sätter på allt möjligt konstiga saker på mig och spänner fast mig så jag inte kan röra mer än tår och fingrar. Jag är fastlåst i kanske en timma till jag blir röntgad och sedan en timma till. Allting gör ont och jag tänkter att jag kommer dö, varför svimmade jag? När kragen sedan kommer av flera timmar tidigare har jag en rejäl hjärnskakning och min hals är sträckt. Huvudet väger tio kilo mer helt plötsligt. Jag måste ta det lugnt nu i två veckor. Det har gått snart fyra dagar och det kryper redan i kroppen. Men jag är så jävla tacksam att det "bara" är en hjärnskakning. Fast fy fan va läskigt det var. I måndags hittade jag fyra elektroder på min kropp som de glömt ta bort, Jag har ett enromt blåmärke på höften som blir värre och värre. Min skalle är svullen och har sårskorpor och jag längtar hem och tillbaka till mitt liv! Men snart så.
Här är jag på natten: soon to be frigiven 04.13, från slangar in i mina vener följt av lite coola blåmärken:
 
 

GRAVEYARD

Igår såg jag Graveyard på Pustervik. Det var fett som fan. Nu: sabbad nacke.