Min nya tatuering.

Mitt lilla monster. Det som annars kryper runt inuti mig lägger jag nu på ytan. Du ser att den har mitt hjärta på en påle, droppandes av blod och du ser, monstret ser lixom lite förvirrad ut. Som om det tänker på något annat. Det ser inte dig. Mitt lilla monster brukar styra min kropp. Den har fått mig att tvångsmässigt spy när jag var tonåring, och som barn maniskt samla på stenar för ingen sten skulle vara kvar ensam, men det var inte stenarna jag tyckte synd om, jag hade ångest. Det fick mig att bita ihop mina käkar så att tänderna inte skulle trilla ut. Den gav mig en hjärnskakning för ett år sedan. Gett mig många panikångestattacker. Tankar som har gjort mig rädd för mig själv. Trott att jag ska tappa all kontroll och springa till en bro och hoppa över kanten, helt utan att själv välja det. Eller kanske i samma kaotiska situation av total brist av kontroll, i all hast, raka av mig håret. Monstret har fått mig känna en oändlig nervositet. Förknippa denna nervositet med kärlek men va fan det här är inte kärlek det är ångest. Samtidigt som jag lider så av mitt lilla monster så älskar jag det, jag anammar det och vill ta hand om det. För utan det hade jag inte varit jag. Jag hade inte haft samma förståelse för människor. Jag hade inte växt som person på samma sätt och jag hade inte vetat vad lidande är, hur löjligt eller pretentiöst det än låter. Utan mitt monster kan jag inte nå riktigt rus, ett riktigt och genuint skratt. Utan mitt monster kan jag inte känna ångesten ända in i hjärtat där den där pålen sitter djupt. Men fan jag känner att jag lever i alla fall. Hjärtat sitter ändå där, efter allt.

 

2 november / 3 november

 

Något vi gjorde förra helgen. Jag och min syster.

 
Foto: Jag. Person på bild: Syster Matilda. Idé: Båda

20 oktober 2016

 

HEJ IGEN!

Nu var det fan i mig inte igår jag bloggade sist! Har livet varit tillfredställande för er? Jag själv har hetsat runt likt en kanin på speed och både jobbat och pluggat och förökt leva ett vardagsliv där emellan. MEN KUL HAR JAG! Jag har bestämt mig för att jag måste få in vanan att fotografera igen i vardagen. Det är nog därfor jag bloggar så lite också, jag har så lite att visa. men AJA BAJA mig. På sistonde har jag i alla fall tagit LITE kort.
 
Kent-familjen!
 
 
Lite rock på Pustervik:
 
 
Lite Malmö, hos Emma och Tao!
 
 

Lite midsommar


Love your selfie 2.0


När jag var i Jönköping förra helgen.

Vi eldade lite på vätterstranden.
 
Här är vi i ett kulturhus helt i min smak.
 
 
Sen var vi på en trädgårdsfest med band som spelade men Svvamp var bäst såklat!
 
 
 
DE VA DE HELE.
 

Andra Långdagen 2016


DEN STORA VILANS ROCKSKÅDESPEL 30 APRIL 2016


Dedicated to the one I love - The Mamas & the Papas

 
 

Det var Idas födelsedag och vi tog bilen till vår gamla hemstad Alingsås!


En Jämtlänsk påsk hos min morbror Erik, Emma och deras katt Steve.


En liten fest hemma hos mig!


Love your selfie


Alice och Åke och en gran.


Ludde spelar rock

 

DEN STORA VILAN! 17 JANUARI 2016 @ TRUCKSTOP ALASKA


Nyårsafton 2015

 
 

The time of the selfie.

MEDMÄNNISKOR OCH KAMRATER! Jag älskar selfies. Vissa tycker det är pinsamt, självpptaget och löjligt. Jag tycker det är fantastiskt, att man tar plats och makten över sig själv. Att älska sig själv och hur man ser ut och föreviga det är inte fel någonstans. SÅ HEJA SELFIEN! Har till och med införskaffat mig en selfie-pinne. Yes. Fett bra köp. MER SELFIES TILL FOLKET!
 

Äldre inlägg