Och i tisdags drog jag till Vårgårda för att tattuera mig, texten är en Håkan-låt, men ett ständigt aktuellt budskap och en låt som betyder oerhört mycket för mig efter den fruktansvärt jobbiga tiden jag hade från studenten tills nu i princip, och resan fortsätter hela tiden. Blomman är till minne av och till min farmor, för allt jag aldrig gav henne och aldrig kommer kunna ge henne, då hon inte var med, nu är hon alltid med! Kurbits för att hon var från dalarna, och blomman är konstigt nog väldigt lik en sort hon hade i sin trädgård (hon älskade nämligen tädgårdsarbete), det lixom bara blev så. Är så jävla nögd, nu ska den bara läka.